Äppelkaka och Pälle Näver i Sandsjö bygdegård

10.10.2019

Förväntansfulla besökare tog emot Per-Olof Högstedt med en varm applåd.
Förväntansfulla besökare tog emot Per-Olof Högstedt med en varm applåd.

En gråkall, trist och fuktig oktoberdag förbyttes i skratt och glädje då besökare steg in genom dörrarna till Sandsjö Bygdegård. Därinne väntade nämligen Pär-Olof Högstedt, beredd att berätta och recitera ur sin farfars rika produktion.

Sandsjö hembygdsförening hade tillsammans med Sandsjö Bygdegårdsförening och Vuxenskolan bjudit in till berättarafton i Bygdegården. I den grådisiga väderleken letade sig många bilar fram till parkeringen och då klockan slog sju var hela salen fylld. Ett 80-tal personer satt förväntansfullt bänkade runt kaffeborden och då Greger Phalén hälsade Pär-Olof Högstedt hjärtligt möttes denne av en kraftig applåd.

- Vad roligt att Du kom! Så brukade min farfar hälsa sina gäster vid sitt älskade Vättehult. Han mötte alltid varje människa med blicken och ansåg att alla människors innersta önskan faktiskt var att bli sedda och älskade.

Så började Pär-Olof, eller Peo som farfadern kallade honom, sin berättelse om sin välkände farfar. Pälle Näver.
- Jag var en lycklig liten grabb, som fick tillbringa många härliga stunder med min farfar. Tillsammans vandrade vi till hans favoritplats, Gölaberget, vi blickade ner mot gölen, som låg där som ett svart öga och tittade tillbaka på oss. Farfar berättade för mig om tomtar, vättar troll och allehanda företeelser, som fanns i naturen runt omkring oss.
Han talade om olika blommor och namngav dem både på svenska och "latrin" som han så skämtsamt sa.
- Blommor ska man inte plocka, Peo, de är vackrast där de står, med roten i sin mun.

Peo berättade om hur ofta han fått sitta i sin farfars skrivarlya uppe på berget och titta ut mot det stenbergska landskapet och följa hur skymningen lägrade sig över nejden.
- Farfar, jag ser en massa stjärnor ikväll, utropade han.
- Min käre pojk, du förstår, vi människor har olika horisonter. En del ser bara mina skitiga fönster medan andra ser mycket längre. De har mycket längre till sin horisont. De lägger inte märke till de små obetydliga skitsakerna.

Peo fortsatte att berätta om hur Josef Högstedt fick namnet Pälle Näver, hur han blev lungsjuk i TBC i unga år och aldrig orkade utföra ett tungt hantverk. Hur han tog upp sin fars kunskaper, att kunna skriva rim och dikter. Hans far var knekt och så hade även Josef tänkt bli.

Josefs liv förändrades genom ett brev, som han erhöll från Stockholm. I det erbjöds han ett kontrakt att leverera en dikt per vecka mot betalning, men han måste skaffa sig ett mer slagkraftigt namn.
- Duger Pälle Näver? sa Josef till förläggaren.
- Det duger gott!
Därefter hette Josef Pälle Näver inför hela Sveriges folk.

Under 44 år skrev han punktligt, utan att missa en enda gång, sin veckovers som publicerades i en mängd olika tidningar.

Från att ha gått där på bygden, fattig, orkeslös och utan arbete växte nu Pälle Näver ut till en folkkär och välkänd profil. Han förekom i radio och TV, han framträdde hos Hyland i Hörnan och folk strömmade till Vättehult där Pälle tog emot alla, berättade och läste sina dikter. Under en sommar kunde 20.000 besökare passera revy framför hans ögon och han gav dem alla sin uppmärksamhet.

- Peo! Varje människa har en gåva. Alla kan inte göra allting, men var och en har en begåvning, förstår du. Jag kan skriva och berätta. Prata kan man inte ta betalt för, så fet har jag inte blivit på min konst, men jag har njutit av livet. Jag har blivit sedd och älskad och min titel kunde ha varit epikure´

Pär-Olof framförde sin berättelse med ett stort engagemang, välmodulerad och på bred dialekt framställde han figurer och episoder ur sin farfars liv som orsakade livliga skratt bland publiken och uppskattande applåder. Pär-Olof förde sin släkts berättartradition stolt vidare, nu i fjärde generation. Han gjorde det med bravur och rönte stor uppskattning hos publiken och det var välförtjänt då Greger Phalén med en snärtig historia tackade för föreställningen och inbjöd publiken på äppelkaka med kaffe.

Lotteridragningar, kaffedrickning, livliga samtal och reklam för Sandsjörevyn avslutade kvällen där ett stort tack riktades till den personal, som anordnade kaffe och förtäring.

Text och foto: Rolf-Krister Bergström