BODA BY - 400 års historia

BODA BY – 400 års historia

Det intensiva regnet lade sig men en kall västanvind svepte in över ladugårdsbacken i Boda, Bodafors dit ett stort antal bilar hade letat sig fram denna sensommarkväll i september.

Framför den stora ladugårdsbyggnaden stod en av gårdens ägare, Tore Lagerqvist, och nickade igenkännande åt den ene efter den andre av besökarna.
Regn, blåst och mörker hotade hela Sandsjö Hembygdsförenings byvandring denna kväll i Boda, men ladugårdsdörren stod välkomnande öppen.

Anders Lagerqvist hälsade alla besökare välkomna och lämnade sedan över ord och mikrofon till Tore Lagerqvist.

- Du ska inte bli bonne! sa min pappa till mig, hälsade Tore oss med. Så blev det också och jag hamnade på bank i Sävsjö, läste juridik och startade så småningom eget företag. Helst hade jag velat bli skogvaktare, men pappas råd vägde vid denna tid tyngst.
- Jag övertog Bodagården efter min far Birger 1970 och är nu den 13:e generationen efter Swän Jönsson i Boda (1623-1705). Således kan jag fira 400 års-jubileum i år.

Tore fortsätter att berätta om Boda by. Han säger att byn egentligen bestod av fem gårdar men att det vid Laga skiftet 1845 hände saker som gjorde att alla gårdarna fick sammanhängande åkermark. Det medförde dessutom att tre av gårdarna flyttades ut ur byn.Idag ligger Tores gård liksom Inger-Kerstin Erikssons gård kvar och kallas Nedre Boda. En gård ligger utmed Sandsjövägen och kallas Engdals medan ytterligare en flyttades norrut och ligger längs Eksjövägen och kallas Övre Boda. Längst flyttades den gård som kom att ligga vid nuvarande Strömslundsdammen.

Bodabönderna lyckades få tillstånd att upprätta en Tullmjölkvarn vid Boda fors och detta gav sedan anledning att sälja denna rätt till spiksmeden Axel Hägg som där skapade en pinnstolsfabrik. Han sålde sedan fabriken till John Zeinwoldt och den utvecklades under tjugo år till att bli Skandinaviens Möbelmetropol med över 300 anställda och ett världsrykte.

Kända Bodabönder var, under industriortens uppbyggnad, namn som Erik Karlsson, Erik Andersson, Gunnar Engdahl och Birger Lagerqvist. Alla dessa män var förtroendepersoner, som var högt ansedda i bygden. De var alla mer eller mindre involverade i Sandsjö Stationssamhälles uppbyggnad och vidare utveckling till namnbytet och köpingen Bodafors. De fungerade ofta som rådgivare, bank och "gode män" åt många av de nyinflyttade industriarbetarna på "Svenska Möbel".

Tore bor numera i Hultsjö, driver egen rörelse, Sävsjö Ekonomibyrå, men håller fortfarande fast vid Boda genom att ha kvar ett "nostalgirum" på övervåningen till vilket han kan komma när han vill. I övrigt hyr han ut boningshuset och arrenderar ut jorden.

Övre Boda kom att ägas av familjen Georg Fors med fru Ing-Maj och dottern Karin, vilken nu ensam bebor fastigheten.

"Engdals" bebos av sonen Håkan Karlsson, vars mor var av släkten Engdal.
Gården Strömslund har ägts av Svenska Möbelindustrierna och även Nässjö kommun som nu har jämnat alla husen med marken.
- Alla bodabönderna styckade av mark för att erbjuda nyinflyttade tomtmark och fick därigenom en icke föraktlig inkomstkälla. Eftersom det inte fanns någon detaljplan för det nya samhället så erhöll varje tomt ett litet romantiskt namn som t.ex. Solgärde, Rosenborg, Djupadal, Bodabäck eller Jennylund.

- Nu skall vi vandra upp till Bodafors Hälsostigs skylt! bryter plötsligt Tore av med och strax står hela åhörarskaran framför skylten vid Bodas högsta punkt.

Härifrån pekar Tore lätt ut fyra av gårdarna och berättar dessutom att från hans gård är Bodafors kyrkogård, en hektar stor, avstyckad och såld.

Nu tilltar blåsten och Tore bjuder in alla i ladugården där några lampor sprider ett gulaktigt sken över plankor och takstolar av allra grövsta timmer. Här inne fortsätter berättelsen om Boda by och flera av besökarna kommenterar och berikar historierna. Kaffekorgarna kommer fram och ett gemytligt sorl sprider sig i den anrika lokalen alltmedan vinden tjuter i ladugårdsknutarna.

Anders Lagerqvist avtackar Tore och överräcker föreningens mugg varpå Tore kontrar med ett tack till alla åhörare som har haft tålamod och intresse att lyssna på hans berättelse