VID SIDAN OM ALLFARVÄGEN

VID SIDAN OM ALLFARVÄGEN
Två väldigt viktiga vägar genomkorsade Sandsjö socken redan på Medeltiden. De möttes i Norra Sandsjö, Sjövik, där en runsten hade rests, en kyrka hade byggts och där en marknadsplats samlade folk ända fram till år 1905.

Den betydelsefulla Riksvägen mellan Stockholm och Malmö mötte här den nästan lika viktiga förbindelsen Häradsvägen som sammankopplade Jönköping med Kalmar.
Alldeles intill Sjövik kan man vika av in vid skylten Wallins och där följa den grusfyllda Riksvägen söderut mot Sävsjö. Den slingrar sig fram längs skogar och fält, backe upp och backe ner och nästan hela tiden kan man uppfatta ljudet av bilar från "den nya vägen".

På denna vägsträckning färdades medlemmar ur Sandsjö Hembygdsförening denna sommarkväll för att ta sig till Rössby rote, närmare bestämt till Rössby Södergård. Här färdades för 150 år sedan hästskjutsar mellan de olika gästgiverierna, de kunde komma från Möcklamo eller från Sandsjöryd, vilka båda hade skjutshåll. En milsten vid vägkanten påminner om att det fanns en skyldighet att märka ut varje mil, Gustav den tredjes emblem och året 1779 talar om att landshövdingen Hamilton ansvarade för uppsättningen.

På gårdstunet på Rössby Södergård tog Agneta och Anders Ribbholm glatt emot alla förväntansfulla besökare. Gården förberedde sig för studentfest dagen därpå och barn och barnbarn smyckade och lövade logen.
Välklippta gräsmattor, rödmålade trähus och vackra växter lyste i trädgården. På hembygdsföreningens vägnar hälsade Jonas Strand alla hjärtligt välkomna.
Agneta berättade att Oscar Ribbholm köpte gården 1933, men sålde den efter några år då han blev erbjuden jobb inom försäkringsbranschen. Oskar hette Karlsson men ändrade namn någon gång på 1940-talet.
- Idag äger vår dotter Åsa och svärsonen Magnus med barnen Lova och William gården, som är på 60 ha, fortsätter Agneta. Anders och jag bor numera i Sävsjö.
Nu träder en skäggig man fram och meddelar att han kört hela vägen från Norrköping för att delta i Byvandringen.
- Jag heter Lars-Olof Johansson och bredvid mig har jag min bror Sven från Växjö. Vår far arrenderade gården mellan 1955 och 1962. Nu släktforskar jag och känner trakten väl. Mest befann jag mig under dessa år hos Arvid Söderqvist på Mellangården intill. Vi kom bra överens trots att det skilde 50 år mellan oss. Han hade också drängen Knut av vilken vi lärde oss alla den tidens förbjudna ord.

"Svenne i Norrgården", Sven-Olof Hjelmqvist, tog över mikrofonen och talade om byns tre gårdar Södergården, Mellangården och Norrgården. På Norrgården bodde den kände hembygdsvännen, lokalpolitikern och bygdeprofilen "Kalle i Rössby".
- Nu bor jag på Norrgården och jag är gift med Kalles dotterdotter, avslöjar Svenne.

Nu startar en vandring längs Riksvägen och skaran tar sig fram till Mellangården. Svenne berättar att han startade sin bana på gamla A-fabriken i Bodafors, fortsatte som dräng hos Moody Elofsson och sedan köpte norrgården 1969 och bedrev mjölkpropduktion i 30 år.

Längs vägen passerar vi Rössbylund där Lars-Göran Wiss bor. En torpskylt berättar att torpet låg på andra sidan vägen och att Lars-Görans hus är nytt.

Vi går förbi torpet Ulriksborg och Holmen och Svenne berättar om Ernst Mollberg, den otroligt flitige och arbetsamme mannen som livnärde sig som grovarbetare och inte rädes något ansträngande dikningsarbete. Han fortsatte att beskriva Elin, den gamla damen som gick till Sävsjö för att handla och hade satt sig för att leva så snålt att hon inte skulle behöva röra sin lilla pension.

- Här låg en gång ett brännvinsbränneri, säger Svenne och pekar på en glänta i skogen. Det har Oskar Ribbholm berättat för mig.
- På 1600-talet drog danskarna fram i bygden och efter att ha rundat Norra Sandsjö tog de vägen över Rössby och lär ha bränt ner Norrgården, låter Svenne oss höra.

Aftonen lider mot kväll och besökarna återvänder till Rössby Södergård där Anders nu undrar om vi har gått vilse. Nej, men vandringen var synnerligen intressant och därför också tidskrävande.
Idag ligger Rössby alldeles vid sidan om allfarvägen, men under många hundra år passerade en livsnerv genom byn och förmedlade då säkert nyheter från både när och fjärran.

Nu öppnar Agneta upp gårdens maskinhall och det börjar lukta kaffe bland apparater, olja och bensin. Jonas tackar alla berättare och för trevligt värdskap av Agneta och Anders och en kraftig applåd avslöjar att skaran bestod av över 30 personer.

Text o foto: Rolf-Krister Bergström