En vecka kvar. Eller sju dagar. Eller cirka 168 timmar. Så långt var det kvar till julafton när jag skrev denna text. Men ska man tacka någon, så ska man göra det medan det finns tid.
ÅRETS SANDSJÖKALENDER – en resa i dåtid och nutid
Det intensiva regnet lade sig men en kall västanvind svepte in över ladugårdsbacken i Boda, Bodafors dit ett stort antal bilar hade letat sig fram denna sensommarkväll i september.
Bodaforsdagen den 9:e september 2023
Jag stod en tidig morgon vid Sandsjöns sanka strand,
och solen lyste ner ifrån horisontens gröngrå rand.
Jag stod vid Sockenmagasinet, som stått i sekel två,
och taket det var nylagt med vindskivor också.
Sockenmagasinet under upprustning
Sprittande toner och glad musik strömmade ut över det grönskande Nyholmsberg, som stod där i all sin sensommarprakt. Bänkar var framsatta, gräsmattan nyklippt och kaffebordet dukat. Allt var redo för att ta emot kvällens publik och så klev Magnus Rydholm upp på scenen:
- Hjärtligt välkomna allihop till kvällens Allsång på Nyholmsberg!
Sandsjö Hembygdsföreningen samarbetar med Studieförbundet vuxenskolan. I höst finns det många kurser om släktforskning. Kurser finns i såväl Nässjö, Sävsjö som Vetlanda.
Nu är det sommar i Sverige, så välkomna hit!
Medan kvällssolen sakta dalade i väster samlades en 50-hövdad skara framför Allianskyrkans byggnad i Sandsjöfors för att välkomnas av Sandsjö Hembygdsförenings ordförande Magnus Rydholm.
Våren anländer till Berget
Nu röjer vi
på anrik mark där fordom Ahnfelts sånger fyllde bergets rymd,
och träd har mejats grundligt ner och ingen byggnad är nu längre skymd.
Hell Dig Du gamla berg då kasar tändes för att varna bygden,
och då Jungfru Glosa i lömska lönndom sålde starka brygden.
Nu minns "De
gamle" de underbara da´r då Gunde excellerade sin Torparvisa,
men ännu vittnar "Knektastugan" om torparens liv, det fattiga, oändligt envisa.
Vi rustade för våren och konstaterade att träd har fällts för att få luft och
ljus;
och nyfiket vi synade vår trogna grävling och sen vädrade vi var bod och hus
I
Hembygdsparkens hägn bland sippor vita liksom blå,
där savar stolta björkar med stammar vitmenade och grå.
Dit kom vi alla redo med räfsor, arbetslust och gott humör,
solen stod i öster och strålade på en och annan glad flanör.
Så hördes
plötsligt Hannas röst: - Nu är kaffet här och bullen är serverad.
Vi slog oss ner på lugn och solig plats, som var av Bomans Bod flankerad.
Vi njöt av utsikten från det gamla mytomspunna Nyholmsberg,
och ställde upp för festligt foto framför scenkulissens färg.
Så är
säsongen inledd för tal, för sång och flaggans hissande i topp.
Ett år har åter gått och alla här, vi gläds, åt att ännu få följa i dess lopp.
